EllenLinneaAsklund

Hallå!

 

Jag kom att tänka på en grej när nåra på jobbet nu i veckan började diskutera söndagar och söndagsångest. det var ett bra tag sen jag kände söndagsångest och gud vad skönt det är att slippa det!

 

Det hände kanske i början på gymnasiet ibland att jag kände att " neej åh va fort helgen har gått, usch vad jobbigt att gå till skolan!" Men i högstadiet kan vi snacka om att jag hade söndagsångest så det  räcker och blir över, jag kunde inte ens njuta på fredagen eller lördagen utan gick hela tiden och tänkte på att jag snart skulle tillbaka till skolan.

 

Mamma sa alltid då att sånt går över när man blir äldre, att hon tyckte om söndagar att det är sån dag som man egentligen inte behöver göra så mycket, specellt inte ha ångest över. Jag kunde inte förstå henne då, men nu VIPS! har inte kännt sån sån kännsla på väldigt länge som sagt och det är så himmla härligt! :)

 

Lånsinthet är något som jag har väldigt svårt att förstå mig på. Att endel männsikor kan gå runt och vara irriterade på en sak vääldigt länge. Det är ju skillnad om det har hänt nåt eller om man har bråkat med en person en längre tid och den här personen gör nåt som är nästan oförlåtligt, men när man småtjafsar lite och den andra går runt och lägger energi på att vara arg  och verkligen koncentrera sig på att vara ovänn med den man har bråkat med i flera veckor, det kan jag inte fatta.

 

Hur som, det är inte så länge kvar på mitt vikariat på förskolan vilket jag tycker är väldigt synd för jag trivs superbra! Jag känner verkligen att jag har kommit in i personalgruppen, lärt känna alla barn och föräldrar riktigt bra och det känns jättekul att gå till jobet varje morgon! :) det är så skönt att vara peppad på livet!!

 

puss!